om arbetsintegrerande socialt företagande

Lagen om offentlig upphandling, LOU

Upphandling – enligt Lagen om offentlig upphandling, LOU 

Många  gånger upplevs Lagen om offentlig upphandling (LOU) som ett hinder för  att nyttja sociala företags tjänster. Ibland beror det på okunskap, då  man inte ser att lagen också ger möjligheter att använda sig av sociala  företags varor och tjänster.  Det är viktigt att upphandlande  myndigheter och sociala företag har tillräckliga kunskaper om varandras  förutsättningar. Upphandlande enhet måste exempelvis anstränga sig att  göra lättfattliga upphandlingsunderlag och att avgränsa en upphandling  inom rimliga volymer som kan passa ett mindre socialt företag.   Samtidigt måste de sociala företagen lära sig formkraven bakom en  upphandling så att man kan beskriva sin verksamhet på ett tydligt och  rättvisande sätt och därigenom få en chans i en konkurrenssituation. Med  fördel kan sociala företag gå ihop både om kompetens att skriva anbud  och att medverka i anbud tillsammans för att få större slagkraft. 

Policy när det gäller upphandlande enhet

Upphandling  ska inte bara ske enligt lag. Den upphandlande enheten ska också ge  handläggare och upphandlare riktlinjer om t ex miljömässiga, etiska och  sociala hänsyn inom de ramar som LOU tillåter. Det finns många områden  där sociala företag kan leverera bra varor och tjänster. Därför är  det viktigt att upphandlande myndighet tar policybeslut inom vilka  områden man uppmuntrar upphandling med sociala kriterier, exempelvis  vaktmästeri, transporter, markvård eller fastighetsservice. 

Sociala hänsyn/sociala kriterier

I  LOU (6 kap 13 §) står det: "En upphandlande myndighet får ställa  särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt  skall fullgöras. Dessa villkor skall anges i annonsen om upphandling  eller i förfrågningsunderlaget." Det betyder att man kan i ett anbud  kan ställa krav om till exempel:

  • att anbudsgivaren vid utförandet anställer arbetslösa, särskilt långtidsarbetslösa, eller anordnar utbildning för arbetslösa.
  • att anbudsgivaren vid utförandet gör något för att främja jämställdhet eller mångfald i fråga om ras eller etniskt ursprung
  • att anbudsgivaren prioriterar brukarmedverkan och därför gärna ser  sociala företag som utförare - samarbetet mellan Försäkringskassan och  Arbetsförmedlingen i RESA-projektet är ett exempel på detta.

Direktupphandling

Med direktupphandling menas att  avtal kan slutas med en leverantör utan upphandling. Det kan enligt  Konkurrensverket användas om "kontraktets värde är lågt eller om det  finns synnerliga skäl (15 kap. 3§ LOU). Den upphandlande myndigheten ska  vid behov besluta om riktlinjer för användning av sådant förfarande.  Riktlinjerna kan till exempel innehålla vald gräns för lågt värde."  Synnerliga skäl kan vara att det inte finns någon konkurrenssituation  inom just det område som ska upphandlas, varför det inte är meningsfullt  att använda sig av upphandling. 

Ramavtal

Ramavtal  är, enligt Konkurrensverket, "ett avtal som ingås mellan en eller flera  upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer i syfte att  fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given  tidsperiod" (LOU 5 kap). Ramavtal kan ske med en eller flera  leverantörer och gälla högst fyra år. Någon garanti för att en  leverantör erhåller ett uppdrag ges inte.